Om man tror att man har hittat den rätta. Som man älskar så himla mycket.
Måste den rätta älska en själv tillbaks om det ska vara den rätta?
Eller räcker det med att det är bara en person som älskar den personen såpas mycket så att det är den rätta. Det är en fråga som jag ställt mej själv väldigt många gånger dem senaste månaderna. Och varför gör det så ont när man helt plötsligt tänker tanken att man kanske aldrig får den personen man älskar. Det känns som om någon trycker in en trög kniv sakta men säkert in i hjärtat. Ont som fasen gör det, faktiskt! Och den smärtan försvinner aldrig häller. Om man har sabbat chansen man hade på personen man älskar så kommer det alltid göra ont. Man vet att man aldrig, aldrig kommer få en chans till. Och det är nog det som gör mest ont. Att man inte har en chans till. Och så kommer man att tänka på allt som man kunde göra bättre, och då gör den där kniven bara ännu ondare! Kärlek är bland det jobbigaste man kan utsättas för. Egentligen så har inte kärleken något lyckligt slut. Antingen så blir man dumpad eller så dör man. Det är sant. Kärleken är inte som i sagorna. Där slutar det alltid bra oavsett vad man gjorde i början av den. Man kanske mördade någon men ändå blir man förlåten och får sin älskade till slut. Det är så vi människor oftast tror att kärleken är, men det är inte så. Man blir inte förlåten. Aldrig, aldrig, ALDRIG! Det finns inget som läker såren häller. Ingen medicin eller salva. Fan att Alvedon inte hjälper mot smärtan i hjärtat. Dom säger ju tills döden skiljer oss åt, va fan är det för lyckligt slut på kärleken?! Där är ju ett klart och tydligt bevis på att kärlek aldrig slutar lyckligt…

Men å’ andra sidan så är kärleken härligt så länge den varar. Det känns alltid som om man svävar på moln. Det bästa av allt är att man vet att det finns någon man älskar och som älskar en tillbaks, och att den personen älskar en för den man är. Att det faktiskt finns en person som tar en seriöst. För den personen så är man inte ett så kallat ’’one-night-stand’’ utan då är man ett ’’one-LIFE-stand’’. Att bara veta att det finns någon som älskar en är en helt obeskrivlig känsla. Den bästa känslan i hela världen, tror jag. Eller nej, jag tror inte. Jag tycker och jag vet att det är den bästa känslan som finns, i hela världen.

// Linnéa Johansson