Har ni svaret på den frågan? Är det bara en kännsla eller är det verkligen så att jag sabbar allt jag kommer i närheten av? Hur gör man för att undvika det? Det känns som om jag blivit bättre på det.

Det här kommer oftast i samband med att jag har snackat med en kille och sedan sagt något som inte känns bra. Då känns det som om jag sabbar allt.
Men det går som sagt bättre. Jag vågar ta kontakt. Kanske inte frågar om man ska hitta på något efter att bara ha kännt varandra i några dagar. Sån är inte jag. Jag måste känna mej trygg med någon innan jag kan träffa den personen. Och nu gäller det inte bara killar utan alla nya människor! Hade jättesvårt med att vara mig själv med lisa o lisa förr. Men jag behövde känna mej trygg och det var allt.

Men tbx till kill saken. Jag kan be om nummer, msn eller vad som helst. Och jag lär mej efter mina misstag. Jag blir bättre på att det mästa. Och jag har snackat med människor som fortsätter att snacka med mej även fast jag har kännt så här. Och då mår jag så jävla bra. Men sen så gör jag något och då blir jag depp igen. 
Lider jag av ångest eller vad? Någon som har svaret? Någon?

Ville bara skriva av mig lite...